Tisdag 28:e åkte vi upp på kvällen och sov på ett B&B vid Gardemoen för att slippa stressa upp tidigt på onsdagen.
Onsdag flög vi upp och hade sen en 3,5 h busstransfer ut till robuern vid Leknes. Så vi kom fram sent på em och hann med ett kvällspass som vi satsade på torsk vid Vestergrund. Tog en stund innan vi lokaliserade fisken då vi startade på toppen norr om VG men där var det tomt. Men sen var rejset igång och vi drog fisk mest hela tiden. Massor av fin torsk och sej mellan 6 och 12 kg. Fin torsk kring 8-12 toppat med fint PB på sej för Micke på 11,9 kg. När vi hade fått nog så drog vi iland för att få ordning på fisken. Själv startade jag dagen med att dra tre lubbar. Därmed fick jag heta lubben resten av veckan. En föga smickrande titel.
Dagen efter fick vi sällskap till VG av en båt till i gånget och vår båt hittade fisken något förflyttad efter en stund och hade än värre race än igår. Bla fick vi ett koppel av riktigt fin sej mellan 10-13,5 kg. Glen tog sitt PB på 13,5 ihop med en mindre på runt 8 på upphängaren. Han var helt slut efter den blytunga fajten! Själv fick jag ett fint PB på sej på 11,0 kg. Väldigt kul fiske med hårda fajter! Återigen fin torsk mellan 8-12 kg. Mycket fisk gick i retur, funkar bra bara de får bubbla av sig på vägen upp. Jag tog även PB på den förhatliga lubben på 5,0 kg. Efter 4 h hade vi mer än nog i båten och drog iland. Den andra båten med Leif, Åke, Lennart och Krister hade svårt att hitta fisken och så rätt mollokna ut. Kvällen satsade vi på hällefiska har jag för mig. Bra gick det inte.
På fredagen var vi nöjda med torsk/sej-fisket då kvoten i princip var klar så vi satsade på hälle en bit från campen på ett par ställen vi fått guidetips av. Leif å gänget drog till VG för revansch. Vi hade stora bekymmer att fiska vettigt då vi låg nära bergen och det dök ner kastvindar på mellan 12-16 m/s från bergen i det fina vädret. Vi hade inte riktigt fått kläm påt om man säger så. Kvällen ängnade vi istället åt spättamete strax utanför campen där Björn-båten hade haft finfint fiske dagen innan med en topp på ca 2,1 kg. Vi hittade många fina spättor över kilot men toppen stannade på 1,6 kg. Nytt PB för mig dock på 1,5 kg och vi var mycket nöjda med kvällsfisket i strålande sol. Leif-båten kom in på kvällen med stora flin på besättningen. De hade under dagen börjat få kläm på ekolod, båtteknik och drifter och haft ett riktigt kanonfiske. Två torskar över 20 med en topp på 22,4 kg och toppsejen vägde 14,1 kg och var nytt camprekord!
Lördag, regn och blåst på dagen och ett tillfälle för proviantering och nya strategibeslut för de kommande dagarna. På kvällen lugnade det sig och fiskade gjorde vi. Vad kommer jag faan inte ihåg.
På söndagen tog vi med oss guide-Erik för att visa oss hur hällefisket skulle gå till. Inte mer ett par nafsningar hade vi men jag, som hade kaptensrollen under veckan, lärde mig ändå hur jag skulle lägga båten och vilken drifthastighet som funkade att fiska i. Erik fick ganska mycket gliringar under dagen men han hade som tur var hårt pannben.
På kvällen så vi tog beslut ihop med Leif-båten att satsa på nattfiske efter hälle. En Värmlandsbåt hade fått en skaplig flundra vid Skarvskär och hade flera kontakter. Även guide-Erik hade dragit en när han guidade tyskar efter torsk/sej i samma området någon dag innan. Så vårt beslut var solklart. Ut till Skarvskär och testa både med jigg och hel sej. Jag lade båten mellan två skär och Thomas och Micke sätter direkt sina två mettackel och blänger ilsket på skepparn, det ska vara slät sandbotten att fiska hälle på! Vid midnatt efter någon timmes fiske drar Glenn på en skaplig hälle på bergskanten mellan skären på 22 m djup. Härlig fajt och säker gaffning och lyckan var total i båten. Resans mål att få en hälle var fixad, och skepparn fick fortsatt förtroende! Fisken vägde 12,6 kg har jag för mig och tog en Crazy Daizy Rainbow. En bra jigg skulle det visa sig.
Timmen senare på 30 m djup mellan två grundtoppar får Glenn bottennapp. Han ryckte ett par gånger för att få loss jiggen när pappa Thomas skriker att det kan vara fisk, ta det lungt! Och sen sög det i! En björnstark hälle leker en stund med Glenn innan han får kontroll på fisken. Efter mycket givande och lite tagande börjar flundran närma sig vattenytan. En majestätisk upplevelse att se fisken komma upp mot ytan i det klara vattnet! Och Micke gaffar säkert hällen på första försöket. Denna gång var fisken dock klart större och vi hade förberett med hällekrok och snara. Efter lite brottande och lirkande för att få på snaran runt stjärten så kontrollmäte jag och Micke fisken i vattnet då den såg ut att vara nära gränsen för att den måste returneras (150 cm). Första provmätningen gav dock 138 cm så vi svingade lätt och ledigt upp hällen i båten för att kunna mäta bättre. Adrenalinet pumpade i blodet på oss och efter en kontrollmätning konstaterade vi att Glenn skulle få sluta snusa. 152 cm och dryga 49 kg kveite fick returneras men vi var överlyckliga ändå!!! Glenns jigg har levererat ännu en gång. Över 150 - inget snusande mera. Höll det? Knappast. Men dosan åkte i sjön den natten i vart fall, efter att segersnusen stoppats in.
Vi drog iland vid 3-snåret för att filéa den lilla och sömn. Fram på dagen när vi vaknat till träffad vi Erik och frågade om han ville bli guidad efter hälleflundra! Vi gick runt med stora flin hela dagen!
På måndagkvällen bestämde vi oss för att fiska söderut efter hälle. Efter ett par timmar utan napp hittade vi ett stort stim på en topp och vi kände ett behov av att drilla lite. Torsken fanns där och vi drog ett gäng fina torskar med Thomas som toppade på 15 kg.
Tisdagen var sista dagen för fiske och på fm satsade vi på spättafiske. Då jag hade hittat lite intressanta bottnar från föregående dag tog vi beslutet att testa där först. Inte en spätta vi fick. Men nappade gjorde det å inte var det torsk. Vi hade ett skitroligt koljafiske med fina fiskar mellan 1,5-2 kg som högg i parti och minut. Härliga drillningar på klena grejor. Efter att fått så vi var nöjda drog vi in för att hinna frysa fisken och käka. Min fisketarm var dock lite orolig och jag hade ett fruktansvärt hällesug i kroppen. Thomas å Glenn var nöjda och såg fiskesuget i mina ögon, och lovade därför ta hand om hushållet som de husfruar de är. Micke hängde dock på och vi drog en kort sväng till sundet utanför Napp (jo byn heter så) där Björn hade haft på ett godståg dan innan som sprängde tacklet. I sundet var det dock svårfiskat så jag drog båten mot området utanför Napp där många flundror har fångats tidigare. När vi började närma oss upptagning så fick jag ett napp på 19 m djup och jag bara lyfter spöt lugnt och får en härlig båge på spöt. Ingen tvekan om vad som gått på här inte. Jag bara njuter några sekunder innan jag säger till Micke: Jag har napp. Efter en härlig drillning med massivt tryck från fisk och fiskare, dock utan några längre rusningar, börjar flundran ge med sig efter att ha gått flera minuter under båten utan att ge med sig en centimeter. Väl vid ytan får Micke gaffa flundra nr 3 och vi är över oss av lycka!!!! Resans största mål har gått i uppfyllelse med en fin hälleflundra på 120 cm och 19,62 kg. Gissa vilken jigg den tog på?
Väl i land så får jag många gratulationer av fiskekompisarna och mycket trevlige guide-Erik. Thomas kramar om mig med värmande ord - Den var du verkligen värd!
Resten av kvällen går i ett lyckorus och OP:n togs fram för tredje gången.
Inget fiske på onsdagen den 5:e utan efter frukost så var det hemmresa med ett glatt och nöjt fiskegäng. Leif hade någon dag tidigare tagit nytt camprekord på spätta på 2,4 kg. Bra jobbat!
Eftersom minnet är lika bra som Kicki Danilesson är ung och söt så finns det stor risk att jag blandat ihop dagarna något. Men det får ni leva med som vet bättre.
Detta var första gången jag var i nord-Norge men definitivt inte den sista! Kveite-beroendet har kommit för att stanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar